Rymdresa mot nya insikter

Dockteater Månstjärnan navigerar rätt i rymden med sin nya föreställning om mobbning och utanförskap.

Dockteater för mellanstadieåldern, kan det funka Kan man vänta sig att en barngrupp som befinner sig i en ålder då det mesta är flytande, prepubertalt och outsägligt pinsamt, ska kunna släppa garden tillräckligt för att ta till sig en föreställning där handdockor och sagoskimmer utgör huvudkomponenterna Jodå, dockteaterskaparen Margareta Selander känner sin genre bra nog för att lita på dess dragningskraft på både stora och små. När hennes nya föreställning Planetens hemlighet i veckan premiärspelades på Ögonblicksteatern för en publik i tioårsåldern var koncentrationen och engagemanget också mycket riktigt stort på åskådarplats.

Föreställningen är den första Dockteater Månstjärnan gör för en lite äldre publik och denna gång har Margareta Selander förstärkning på scen av Lars-Göran Selander. Temat i föreställningen är mobbning och utanförskap och sensmoralen den om tolerans och värnandet om allas lika värde, och den som får gestalta allt detta är tioåriga Adina. Dramat, uppbyggt enligt den lika klassiska som tryggt välbekanta uppbrott-äventyr-hemkomst-modellen, tar avstamp i mobbade Adinas kämpiga vardag och berättelsen utvecklar sig sedan till ett fantasydoftande äventyr i rymden, där Adina på sin färd möter både andra och sig själv för att mot slutet landa välbehållen på jorden, med ett större självförtroende med sig hem.

Med en inriktning på en något äldre barnpublik krävs inte fullt lika mycket av småbarnsföreställningars ögongodis och regelbundet återkommande pendlingar i dramaturgi för att säkerställa en obruten uppmärksamhet. Detta utnyttjas effektivt i föreställningen, som har en förhållandevis sparsmakad scenografi och som också låter eftertanke och långsammare suggestiva partier, flera vackert musiksatta av Frida Selander, få rejält med plats mellan de rappare, mer humoristiska, eller skräckbetonade scenerna. Dialogen är stundtals något famlande och stolpig, men komisk fingertoppskänsla och ett fint samspel mellan föreställningens medverkande räddar upp manusets svajigare moment. Och budskapet visar sig ha förpackats väl för sin målgrupp, det framgår när föreställningen knutits ihop och eftersnack tar vid i salongen - på frågan om vad man kan göra om man upptäcker att en kamrat mobbas svarar en flicka med att peka på sitt huvud: "Här, man kan hjälpa genom att tänka på varandra."

Planetens hemlighet spelas som skolföreställning under denna vecka och har offentlig premiär den 28 mars på Ögonblicksteatern.

SARA MEIDELL, Västerbottens Kuriren